Jag kan ha tagit mig vatten över huvudet.
Som en första resa bestämde jag mig för att packa in mig själv+1 i Zoen och köra mot Köpenhamn. ”Det blir kul, vi får testa att planera laddning och allt sånt där” tänkte jag. Det fick vi.
När vi efter en natt i tält utanför Oxelösund (rekommenderas i och för sig varmt! Kom ihåg varma kläder.) svänger in vid en bensinmack strax söder om Nyköping och kopplar in oss i en laddare fattar jag att det kommer ta längre tid än jag räknat med. Det paradoxala i att behöva svänga in med en elbil på en bensinmack, och behöva stanna längre än alla andra känns också som en mental uppförsbacke. Det är också första gången jag på riktigt fattar hur tråkig en bensinmack faktiskt är: de trötta borden bakom butiksbyggnaden går knappt att använda eftersom folk i åratal verkar ha missat att det finns alldeles utmärkta toaletter inne på macken och istället känt sig nödgade att besöka ”skogen” (alltså den motorvägsnära, döende och till synes laglösa dunge som markerar gränsen mellan bensinmackens ansvarsområde och motorvägen som ligger bakom.).
Det slår mig också att det är totalt omöjligt att fatta hur man ska göra när man vill ladda så snabbt som möjligt. Det finns en laddstation vid McDonalds, som drivs av ett företag som inte är McDonalds (minns ej vilket). Sen finns det en som ser exakt likadan ut, 20 meter bort, på macken. Den drivs av ett annat företag. De verkar ha olika strömstyrkor, och den ena tar betalt per kilowattimme och den andra per minut.
I vetenskapens namn kör vi en stund på båda. När vi åker därifrån, typ en timme efter att vi svängt in, har vi betalat ungefär lika mycket i bägge laddstolparna, men fått dubbelt så mycket laddning från en av dem. Dessutom har vi behövt använda två olika (?) appar, och lika många (!) olika användarkonton.
Vi rullar vidare mot Köpenhamn, något modfällda men ”vi har åtminstone inte släppt ut så mycket koldioxid.”…