När hittade du en gratis bensinstation senast?

När man skaffar, lånar eller bara åker med i en fossildriven bil så pratar man väldigt sällan om hur man tankar. ”Vilka munstycken funkar för den här bilen?” eller ”Hur mycket rymmer tanken?” känns som frågor jag aldrig fått.

Med elbilar är det däremot typ det enda folk pratar om. Så för att dra mitt strå till stacken tänkte jag gå igenom vad jag lärt mig hittills, för att förenkla för alla som är oroliga för att det ska vara svårt att ladda en elbil.

Först och främst tänker jag erkänna att jag var lite nervös under Danmarks-roadtripen som jag gjorde i juli, men i backspegeln har jag insett att det aldrig var någon risk att jag skulle få slut på el. Det var verkligen bara räckviddsångesten som talade.

Men räckviddsångesten ledde också till något bra: jag läste på angående laddnätverk och strömstyrkor rätt frenetiskt, och när det väl kommer till kritan är det inte så komplicerat. Om man tar hänsyn till tre rätt enkla saker.

Först och främst, hitta en laddstation!

Det kryllar av laddstationer. Varje leverantör har en app eller tjänst som visar de egna laddstationerna, men för att hitta alla på samma vill jag tipsa om:

uppladdning.nu – ett privat initiativ som listar väldigt många av laddstationerna i Sverige och världen. Ibland svår att använda i en smartphone, men oftast funkar den alldeles utmärkt.

Chargemap – liknande uppladdning.nu men med mer internationellt fokus, och dessutom med ambitionen att skapa ett betalkort som funkar med alla större laddnätverk! Finns också som app. En svaghet med chargemap är den ibland verkar vara långsamt på att uppdatera platser. En fördel är att den tydligt visar vilka sorters uttag som finns på varje plats.

Sen finns fyra appar som varje elbilist bör ha installerade: InChargee.on Drive, Fortum Charge & Drive och Clever, var och en kopplad till ett större laddnätverk. Utmed E4 genom Sverige verkar en av de fyra ha en laddstation på typ varannan bensinmack, och i städer finns det nästan alltid något att tillgå. Företagen själva är också snabbast med att uppdatera info om sina egna stationer, och en fördel med att ha varje app är att det går att betala för laddningen direkt i appen. (Förutom när det gäller Clever! Där måste du skaffa ett abonnemang och ett laddkort först. Laddkorten går också att köpa på vissa ställen i landet, vilket vi lärde oss på väg ner till färjan i Helsingborg.)

InCharge och Fortum Charge & Drive har också laddstationer vid McDonalds- och Max-restauranger, så håll utkik även efter dem!

Därefter, kolla eluttaget.

För en elbil som inte kan snabbladda så finns det två alternativ: vanligt eluttag eller uttag för elbilsladdning. Det första heter i ladd-svängen ”Schuko” och det andra ”Typ 2”. Generellt finns det typ 2-uttag vid varje laddstation och det är att föredra över det vanliga uttaget, som ibland också finns på laddstationer, eftersom det verkar ha förmågan att ge bilen mer ström snabbare.

För snabbladdning finns två andra beteckningar, CHAdeMO och CCS. Till dem har jag dock inte kommit än, men stay tuned.

Om du vill läsa mer om laddning så finns det rätt bra information på chargehub.com, men sidan är på engelska.

Sist men inte minst, hur snabbt kan du ladda?

Utöver operatör och typ av kontakt finns en till beteckning att hålla koll på, nämligen hur mycket el din bil kan få ut från stationen. Den skrivs ut som kw och jag som inte har koll på ellära har faktiskt inte brytt mig om att gräva ner mig i vad den betyder. Allt jag vet är att högre siffra ger snabbare laddning, till en viss gräns.

För en bil som kan snabbladdas verkar fysikens lagar vara mer som riktlinjer, och snabbladdare är alltid märkta med 50kw eller mer. Men många snabbladdare har också ett typ 2-uttag märkt med 43kw. Så för en bil utan snabbladdningsmöjlighet kan en snabbladdningsstation fortfarande vara rätt relevant.

Steget under 43kw verkar oftast vara 22kw, och det går fortfarande rätt snabbt att ladda i ett sånt uttag. För en Renault Zoe kan man räkna ut laddtider här. Enligt den tar laddning från 0 till 80% 1 timme och 38 minuter, och hittills verkar det stämma. Att ladda fullt tar 2 timmar och 40 minuter. Enligt den tar också de sista 20 procenten 1 timme och 15 minuter. Det har jag inte testat, men jag tror att det stämmer. Det är lite samma som en smartphone: den sista biten laddning tar alltid längst tid.

Under 22kw finns 11kw och 7,4kw. Vid en sån station börjar det ta längre tid, 3 timmar och 20 minuter respektive 5 timmar för 0-80%.

Jag har också någon enstaka gång (faktiskt på laddgatan precis utanför kontoret) stött på laddstationer som är märkta 3,7kw. Där vet jag inte ens hur lång tid det tar, och eftersom parkeringstiden dagtid är begränsad till tre timmar kommer jag nog heller aldrig få veta.

Så för att sammanfatta alla dessa siffror och beteckningar i punktform:

  • Välj laddstation i någon av apparna eller på hemsidorna som är länkade ovan
  • Se till att din bil har rätt kontakt
  • Välj den station som har högst kapacitet i kw.

Sen finns det också en överkurs i ämnet, nämligen pris.

Vissa tar betalt per minut som du laddar. Priserna varierar, men oftast verkar de stiga i takt med att laddningskapaciteten stiger. En laddare på 43kw verkar alltså (oftast) vara dyrare än en på 22kw, vilket väl inte är så konstigt med tanke på att du behöver ladda en kortare stund vid en starkare laddare.

Andra tar betalt per kilowattimme. Här kan priserna variera, och det är bra att kunna göra en snabb överslagsräkning baserat på hur stort batteriet i din bil är. I mitt fall är batterikapaciteten på 41kWh. Ett pris på 3kr per kWh ger alltså en kostnad på 123kr för ett fullt batteri. Om jag har 60% laddning kan jag ladda ungefär 16,5 kWh, och priset blir då ungefär 49,5kr etc.

Generellt verkar det bli billigare att ladda vid en station som tar betalt per kilowattimme, men jag tänker inte ta gift på det.

Den enkla tumregeln är:

  • Ladda hemma/i ett vanligt eluttag hos någon du känner eller liknande så mycket som möjligt. Där är elen förmodligen billigast men laddningen tar längst tid. (Bra läge för långa middagar eller fikastunder med andra ord!)
  • Ta om möjligt en laddstation som tar betalt per kilowattimme eller som har ett väldigt lågt pris per minut. I Jönköping finns till exempel laddstolpar som kostar 40 öre per minut.
  • Om du måste välja en laddstation som tar mer betalt per minut, se till att hitta en med hög kapacitet så att du slipper stå allt för länge!

Det knäppa i det hela är att de dyra laddstationerna, här i krokarna betyder det 3kr per minut och 22kw, ger mig ett pris per mil på ungefär 13,4kr om jag laddar de snabbaste 70% av kapaciteten. Om jag hade kört en snål bensindriven bil hade priset per mil hamnat i krokarna 11,2kr med rätt seriös ecodriving. Plus skatt, plus värdeminskning, plus dåligt samvete, plus buller, etc…

I de bättre normalfallen, till exempel när priset per kilowattimme är 2,75kr som jag står vid just nu, är priset per mil ungefär 4 kronor och 2 öre. Om man har tur och hittar en gratisladdare eller laddar hemma vet jag inte ens hur man räknar ur priset.

Debrief

Typ 12 timmar, så lång tid tar det att köra Zoe från Köpenhamn till Stockholm via Helsingborg. Av de 12 timmarna var ungefär 2 effektiv laddtid.

När vi parkerar hemma är vi båda rätt slitna, och bilen tycker att den har ungefär 30 km kvar att ge. Det är ändå rätt bra, med tanke på att våra laddstopp uppgick till tre: typ 45 minuter i Ljungby, ungefär en halvtimme i Jönköping och trekvart till i Norrköping.

Vi råkade dessutom ut för både sega och ganska roliga överraskningar.

I Ljungby hittade vi av en slump en laddstation på en parkeringsplats utanför Lidl. Det var en snabbladdare, alltså en som kan ge massor av ström till vissa bilar, och som dessutom verkade drivas av ett gäng solcellspaneler. Bäst av allt: laddningen var gratis.

Vi handlade lite och tog en picknick vid ett vattendrag medan bilen fick fylla på reserverna.

I Jönköping hittade vi en station på en bensinmack igen, och det blev samma visa som på vägen ner. Vi promenerade i rätt trista omgivningar och åt en glass innan vi hoppade in i AC-kylan igen (damn Sweden, u hot! I Köpenhamn var det ungefär 21° när vi åkte. Pausen i Jönköping togs i 29-gradig hetta.) och åkte vidare.

Norrköping däremot, fick IG.

Vi hittade en laddstation, som i och för sig var gratis, men som gav oss typ hälften av strömstyrkan vi hade fått i Jönköping och dessutom i ett parkeringshus som var öppet till 20.00. Vi parkerade typ 19.06. Rask promenad till första bästa öppna matställe, slänga i sig mat och rusa tillbaka för att hinna köra ut klockan 19.58.

Till vår förvåning hade den lelle bilen hunnit få upp tillräckligt räckvidd för att ta oss hela vägen hem, dock med en marginal på typ 8 km.

Kallsvettiga aktiverade vi våra allra vassaste eco-driving-skills och satte av hemåt.

Så med en ganska lång eldriven roadtrip under bältet vill jag summera den med hjälp av ett citat från chaufför nr 2:

”Alltså man måste verkligen, VERKLIGEN planera när man kör elbil.”