Räckviddsångest hör vintern till

Här om dagen hoppade jag in i bilen när den stod på 100%, körde ett par ärenden och parkerade inne i stan för att ladda (platsen var ledig, jag tänkte att det var lika bra!). Kopplade in laddaren och möttes av 90% i displayen.

Jag hade inte kört särskilt försiktigt eller noggrant men hade ändå inte lyckats dra mer än 10%. En önskedröm i vintras…

För ett par veckor sedan (!), när temperaturerna här i Stockholmstrakten fortfarande låg mellan 1 och 5 grader över noll körde jag till landet och tillbaka över en dag. Resan är drygt tolv mil enkel väg och vi var tvungna att ladda en kvart i Uppsala på vägen tillbaka, trots att vi kunde ladda i eluttag under dagens gång.

Då visade räckviddsmätaren på ungefär 19 mil som bäst. I den här temperaturen ligger den regelmässigt runt 28…

Att skillnaden är såhär stor överraskar mig varje gång jag inser det. När bilen också har ett relativt litet batteri och relativt dålig anpassning för motorvägskörning (den är varken aerodynamisk eller stark som en Tesla eller snabbladdande som en Leaf, vinnare i innerstan dock!) blir det extra tydligt.

”Regenerering”

(Fint ord för motorbromsning på elbil)

Det slog mig när Anna (Grön cyklist) frågade mig om det här med motorbromsning i Zoen att det är något jag tar för givet.

Innan jag körde elbil så var jag ändå rätt duktig på att motorbromsa. Ibland var det för att jag hade en gammal bil och ville spara på bromsarna, ibland för att det är ett effektivt sätt att spara in på bränsle.

I en elbil är det lite annorlunda.

Vissa elbilar har något som brukar kallas för one pedal driving, vilket i princip innebär att när du släpper gaspedalen så används elmotorn för att motorbromsa ganska rejält. Det gör att du kan köra i mångt och mycket utan att behöva använda bromspedalen. Jag gillar det, men jag har också förstått att det handlar om tycke och smak.

Med Zoen är det inte riktigt lika tydligt. Den motorbromsar ungefär som en fossilbil när man släpper gasen, och bromsar som ”vanligt” när man trampar på bromspedalen. Under ytan är det dock samma princip: elmotorn används för att motorbromsa kraftigare, och elen som genereras när man motorbromsar går tillbaka till batteriet.

Om man verkligen måste bromsa så finns det såklart vanliga bromsar också, men jag tror inte att det faktiskt används särskilt ofta.

Hur som helst är det såklart en rätt unik grej med elbilar, och det var nyttigt att få upp ögonen för att det inte är en självklarhet att alla sitter och kollar efter symbolen vid batteriindikatorn som visar att bilen laddas när man bromsar…

Grön cyklist gästar!

Här kommer ett gästinlägg från Anna som driver bloggen grön cyklist. Anna har lånat Zoen en del för att åka på cykelresor och här kommer hennes reflektioner kring räckvidd och motorbromsning:

Vi var på väg hem från kongress, jag och John, en av Fores finfina praktikanter. Johns närvaro i bilen gjorde mig uppmärksam på två saker:

1. Att köra för fort tär något oerhört på batteriet.

Hastighetsgränser finns dessutom av en anledning. Men det är lätt hänt att låta Zoen flyga fram och förbi alla andra i dess utsläppsfria renhetsbubbla! Jo jo, men det var här som närvaron av en medresenär gjorde att jag skärpte mig och höll igen. Check, tack John.

2. Motorbromsandets effekt på räckvidden.

Yes, här har vi dagens stora upptäckt och behållning. För till skillnad från ditresans stressladdning på två ställen, så behövde vi enbart ladda på ett ställe på hemvägen, och dessutom där vi kunde göra ärenden. Så vi körde Örebro-Södertälje på en laddning, och med 55 km kvar i batteriet. Jag ville ladda upp till runt 100, då jag hade en del bilburna ärenden kvar på min lista för kvällen.

Och det var under främst den extra svängen som jag upptäckte hur motorbromsandet gjorde att batteriet laddades upp. För jag började se hur stapeln med batteriets räckvidd stannade på samma nivå ju mer jag bromsade. Den rörde sig runt nästan samma siffra. Ju mer jag accelererade, vid snabba filbyten och korsningar, desto mer sjönk stapeln. Men ju jämnare jag körde, kombinerat med ju mer jag lättade på gasen istället för att bromsa in tvärt, ju jämnare höll sig batteriet.

Snacka om bra balansterapi!

Läs mer om Annas upplevelse av Zoen här och här.

Haveri!

Ibland är man tyst med flit, ibland för att man har klantat sig…

Ett par inlägg har gått förlorade och efter allt för långa försök att återställa det som försvann inser jag nu att det är lika bra att gå vidare. Det är vår, snart sommar, och elbilandet fortsätter alltjämt.

Ett par inlägg kommer återskapas ur minne och dyka upp i ganska rask takt, men ett par får helt enkelt förbli förpassade till minnesförlust.