Elbilar är inte räddaren, men användarna kanske är en del av lösningen

Ibland är jag glad att jag får jobba så pass nära forskning som jag faktiskt gör. Imorse hade jag turen att få lyssna på när Joram Langbroek presenterade sin doktorsavhandling. Forskningsfrågan: hur påverkas resemönster när man byter från en fossildriven bil till en elektrisk dito?

Kort sagt så verkar det finnas en liten, men inte obetydlig, ökning av resor när man går över till el. Framför allt handlar det om att man känner sig mindre ”skyldig” till utsläpp och liknande. Titeln kommer från en registreringsskylt på en elbil, NOTGLTY, alltså oskyldig.
Dessutom finns det en tydlig skillnad i vad det kostar att köra bil per kilometer, något jag märkt tydligt själv. Det gör att man tenderar att ta fler korta resor, samtidigt som man blir glad när man får ladda gratis eller billigt vid ett köpcentrum eller liknande. En intervjuperson nämnde att det förr kändes som att pengar rann ut ur bilen från sekunden motorn startade till det att den stängdes av. Med en elbil känns det mer som att pengarna används när man kör bilen. Det här känner jag igen till 100%. Känslan av effektivitet gör att det nästan känns ”gratis” att köra elbil, vilket det såklart inte är, och det finns ett problem med den här attityden.

Elbilar råder råder bot på ett par problem; utsläpp av koldioxid och sotpartiklar minskar, ljudnivåer sjunker och det är lättare att skicka el över hela landet i ledningar än att frakta bensin och diesel i lastbilar. Elbilen råder dock inte bot på alla problem. Trängseln kvarstår, partiklar från däck och vägbana sprids fortfarande, och förmodligen i något större utsträckning från elbilar än från andra eftersom de väger något mer. Så medan en elbil släpper ut mindre koldioxid och sot, kostar mindre och känns bättre att köra så är varje elbil fortfarande en del av ett större problem: våra transportsystem och -nät är inte tillräckligt hållbara, oavsett vad bilarna går på.

En något mer positiv poäng från presentationen var dock att elbilsanvändare verkar mer benägna att anpassa sina resemönster efter räckvidd. Om du har en något kortare räckvidd så kanske du kopplar ihop flera resor istället för att göra flera enskilda: hemma-jobbet-affären-gymmet-hemma istället för hemma-jobbet-hemma-affären och så vidare. Dessutom verkar elbilsanvändare vara mer öppna för att ändra sina resvanor om de möts av smartare lösningar. Ett exempel var någon som slutat ta bilen till jobbet inne i stan, och istället tar bilen till en gratis laddstolpe på en infartsparkering och tar tunnelbanan större delen av vägen. På så sätt slipper hen betala för särskilt mycket el, samtidigt som den totala restiden blir kortare.

Det är svårt att dra slutsatser utifrån ett så pass litet underlag som en doktorsavhandling, men det var fortfarande intressant att höra ett sobert förhållningssätt till elbilar och deras användare. En av kommentarerna mot slutet av presentationerna var att det är viktigt att göra mer forskning av den här typen. Reglering av transportsektorn är fortfarande baserad på beteenden hos folk som kör fossildrivna bilar eftersom vi inte har någon som helst koll på hur elbilsförare egentligen beter sig.

Bra poäng, tycker jag.

Mer om avhandlingen finns här.