Mattias Goldmann: Det är ingen match längre!

Jag avundas dem som skaffar elbil nu. Så lätt det har blivit, på så kort tid. Sommaren 2011 körde jag Elbilsrekordet Ystad-Haparanda med elbil; bara sju år sen men en hel evighet sen om man jämför vad som fanns då med läget nu.

Bilen först. En Citroën C-Zero, som vi då skrev att den ”uppfyller högt ställda krav på komfort, säkerhet och prestanda, med en räckvidd på upp till 150 km”. Nu framstår den som en elbilarnas veteranbil; den som skaffar elbil nu kan räkna med tredubbla räckvidden (för i verkligheten kom man inte längre än tio mil med Cittran), har god plats för fem istället för knappt för fyra, och all modern säkerhetsutrustning.

Mattias Goldmann under elbilsrekordet 2011

 

Laddningen sen. 2011 invigde vi med Elbilsrekordet den första publika snabbladdaren i Sverige, hos Jämtkraft i Östersund. Det fanns också en på Arlanda, men den var nästan alltid trasig och dessutom bara till för den enda eldrivna taxibil som Taxi 020 hade under en tid. Nu finns det över 300 snabbladdare i Sverige, där man på den tid det tar att dricka en kopp kaffe eller käka en burgare har fyllda batterier igen. Vanliga laddare finns det nu ungefär 5000, nästan dubbelt så många som det finns bensinmackar. Därutöver finns det oräkneliga laddplatser i form av eluttag; det var så vi tog oss till Haparanda 2011 och det fortsätter att vara elbilens unika fördel; varhelst det finns ett uttag kan du ha full tank på morgonen. Eller som någon sade till mig i Moskosel utanför Arvidsjaur; ”sista macken har de stängt, men sista eluttaget har de inte tagit från oss”.

 

Pengarna därefter. Den lilla el-Citroënen och de nästan identiska elbilarna från Mitsubishi och Peugeot kostade 360 000 kronor, för sju år sen. Man fick drygt fyra stycken av Citroëns lite större , starkare, snabbare, rymligare, komfortablare, bensindrivna C1 för samma pengar. Nu hittar jag Elbilsrekordets C-Zero för 70 000 kronor med bara ett par tusen mil på mätaren – bara värdeminskningen har kostat ägaren ungefär hundra kronor per mil! Så går det när teknikutvecklingen är snabb; de nya elbilarna är inte bara mycket bättre utan har också blivit mycket billigare. Den som köper en Nissan Leaf, Miljöbästa Bil 2018, eller #Ettårpåel:s Renault Zoe betalar bara några tiotusenlappar extra jämfört med motsvarande bensinbil, och kan realistiskt köra in merkostnaden eftersom elen är så billig per mil och andrahandsvärdet nu börjar bli bättre.

2013 körde Mattias Goldmann en Nissan Leaf istället

Frågorna till sist. Elbilsrekordet var tidigt ute. Vi körde inte raka vägen till Haparanda utan lät resan bli 450 mil enkel väg för att så många kommunpolitiker, journalister och företagare som möjligt skulle få köra bilen. För de allra flesta var det första gången de testade att köra på el. Reaktionen var alltid de samma, i fem steg:

  1. Hur startar man motorn? Svar: den är redan igång, men låter inget
  2. Oj vad snabb! Svar: Ja, el ger full effekt direkt – du slår allt vid rödljuset
  3. Så dyr den är. Svar: Ja, men någon måste gå före i omställningen så att priset sjunker
  4. Hur laddar man? Svar: Varhelst du hittar ett uttag, på morgonen är bilen full!
  5. Men bara tio mils räckvidd, det duger inte. Svar: Jodå du kan snabbladda – fast bara på två ställen i hela Sverige

 

Nu är det andra tider. #Ettårpåel kommer säkert att få samma frågor om räckvidd, pris, andrahandsvärde, hur man laddar och mycket annat som vi känner igen från 2011 års rekordresa. Men svaren är helt annorlunda. Det kan vi tacka pionjärerna för – inte så mycket vi som körde till Haparanda, utan alla som skaffade en elbil redan då, medan kalkylen inte riktigt höll och motargumenten egentligen var för många och för starka. Tack vare dem är det nu nästan löjligt enkelt att byta till avgasfri bilism. I alla fall om man jämför med uråldriga 2011 års verklighet.

 

Mattias Goldmann är VD på Tankesmedjan Fores och driver 2030-sekretariatet. Han är också ettårpåels första gästskribent! Om du har några frågor når du honom på mattias.goldmann@fores.se