S(z)o(e) it begins

När jag sätter mig i förarsätet på den Renault Zoe som kommer vara min följeslagare framöver och glider iväg ljudlöst, undrar jag hur jag hamnade här. Tanken var ju från början bara att jag skulle åka runt och skälla på bensinbilister från en elbil och försöka förstå hur de sover om natten efter att ha suttit i kö på tomgång halva dagen, och nu ska jag helt plötsligt börja blogga.

Men så minns jag den där kvällen när jag försökte googla mig till hur en laddstolpe fungerar och blev tokig för att jag inte hittade något annat än ”du betalar si och du åker vidare så”. Alltså inget om hur kan öppnar luckan eller kopplar in sladden, eller hur man måste hålla reda på vad som känns som tusentals appar och leverantörer, för att inte tala om elpriser och parkeringsregler.

Den kvällen inföll efter att jag fastnat i just en bilkö. Just då satt jag i en elbil och började fundera på alla de där andra, som inte satt i en elbil men befann sig i samma kö. Runt oss stod bilar som alla kostade lika mycket (eller mer) som elbilen, eftersom de stod på tomgång kostade de också mer att sitta i per minut. Varför hade de valt bort elbilen? Eller hade de inte ens funderat på den?

Det pratas ofta om tre B:n: Bilen, Bränslet och Beteendet. Vi måste lösa frågor relaterade till alla tre för att nå de utsläppsmål som satts upp för Sverige (och världen, men den tar vi i nästa steg!).

Bilarna kommer förmodligen aldrig att bli helt klimatneutrala, men de kommer kunna bli långt mycket mer klimatsmarta än idag, och redan nu finns det rätt stora möjligheter att välja en bil som är bättre för klimatet än en annan. Bränslet är en krånglig term eftersom den egentligen inte inbegriper el,  men om vi räknar in till exempel vind-, vatten- och solenergi under det B:et så är vi redan ganska hemma.

Så kommer vi till beteendet. 

Både bilar och bränslen finns på plats, så uppenbarligen är beteendet det som återstår.

I den där bilkön var beteendet så glasklart den saknade komponenten. Det måste finns en anledning som går bortom pengar, klimathot och oljud som gör att man fortfarande väljer en fossildriven bil.

Det var den tanken, den bilkön, som fick mig att gå hem och inse att ”hur gör man med en elbil?” är en ogooglebar term. Än så länge. Den fick mig att vilja förstå vad det är som gör att man väljer en bil vars drift beror på en närmast arkaisk lösning baserad på explosioner och olja istället för en där driften hänger på en sjukt mycket äldre men otroligt mycket mer framtidssäker princip, magnetism. 

Ett par månader senare sätter jag mig alltså i förarsätet i den grå Zoe som Renault lånat ut till mig och börjar genast förstå att jag har en ganska brant inlärningsbacke framför mig. Inom ett år hoppas jag ha lärt mig hur krångligt eller lätt det faktiskt är, och jag hoppas att du som läser ska få med dig något som får dig att tänka om kring omställningen.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *